Publicerad 2021-12-13

Varför gör vi inget?

I augusti skrev jag en ledare om ”tuffa tider”. Man såg då tydligt att råvarupriserna på alla våra insatsvaror stack i väg. Jag kunde då inte riktigt se konsekvenserna av det.

Börjar vi i Europa så befinner de sig i den genom tidernas störta griskris som varit. Asiens för närvarande låga köpkraft av europeiskt griskött ger stora lager som kostar enorma summor att hålla med dagens energipriser. Den europeiska noteringen sjunker drastiskt samtidigt som insatsvarorna når nya rekordnivåer. Den ekvationen går inte ihop, det kan vem som helst räkna ut. 

I Sverige har vi extremt dyra insatsvaror och hög kostnadsnivå på reparation/underhåll och energi. Det gör att även den svenska grisproduktionen går på knäna. Trots detta har vi fortfarande en väldigt hög och stabil notering på vårt griskött. Detta är dock en klen tröst när kostnadsmassan ligger på de nivåerna som den gör i dag. Följden av detta blir dålig lönsamhet, stallar som stänger och en obalans på grismarknaden med ett överskott på smågrisar. Än så länge klarar vi hålla smågrisbalansen i styr men det ser tufft ut de närmsta månaderna. 

Vad gör vi åt detta? Att ändra spannmålsmarknaden i världen är inget som för oss är möjligt, för att på så sätt minska våra kostnader. Utan vi måste se på de delar som vi kan påverka och göra det på ett smart, genomtänkt sätt, och på ett sätt som inte påverkar oss negativt längre fram. 

Vi har i dag GMO-fri soja i all animalieproduktion i Sverige. Detta är något vi har kört med länge, vi har själva valt det och det ingår i de svenska mervärdena vi har. I dag ger den GMO-fria sojan en merkostnad i grisproduktionen på cirka 1,50 kronor per kilo producerat kött. Det är en ansenlig summa som är fullt rimlig att ifrågasätta om det inte är någon som vill betala för det. Men vet vi egentligen det? Sedan 2014 då det var EU-val och riksdagsval och den ”svenska modellen” sattes på kartan och grisknorren blev en symbol för god djurvälfärd, har vi under den större delen av tiden haft ett grispris långt över den europeiska noteringen, det får vi inte glömma. 

SGF har under hösten fört dialog med slakten och handeln om läget och lyft olika möjliga lösningar. Varför har det då inte hänt något ännu? Skillnaden på svenskt och europeiskt grispris har aldrig förut varit så stor, vi är förhoppningsvis på väg ut ur en global pandemi där konsumenterna är på väg tillbaka till sina vanliga ­rutiner och ätmönster. Food­service som under pandemin har haft det tufft är på väg tillbaka. Att motivera den sektorn att köpa svenskt griskött i dag när skillnaden är så stor som den är, det är inte lätt. Även deras ekonomi måste fungera. 

Så vi ­ligger på en gräns som är svår att balansera, att vi måste ha en lösning råder det ingen tvekan om, men om vi höjer priserna gentemot handeln i dag – hur stor är då risken att vi tappar volym? Det är en fråga som ingen kan svara på, men även svenska köttfrysar är fulla och man väntar så länge man kan på att kunna göra en bättre affär. Men ibland måste man sälja även om priset inte är optimalt. 

Fokus från SGF:s sida är i dag fortsatt press på handel och slakt samt att fortsätta och sätta mer fokus på kommunikation mot foodservice så vi har det segmentet med oss. Svenskt Kött och Swedish Pork jobbar i dag med detta och har gjort under en längre tid och det arbetet ska bara fortsätta med ännu mer kraft. 

Det kommer sannolikt att ske mycket i Europa under första kvartalet 2022, som är till vår fördel. Produktionen i Europa minskar och Asiens köpkraft kommer troligen tillbaka, så att den totala volymen griskött på den europeiska marknaden minskar. På så sätt blir det då lättare att sätta press på vår egen marknad. 

Det är fortsatt tuffa tider och det finns bara två vägar att gå; antingen få ner vår kostnadsmassa, eller få upp våra intäkter. Det är det som SGF:s arbete går ut på nu. 

Nu ser vi fram emot ett Gott Nytt Grisår 2022. Men först; en riktigt God Jul till er alla!

Mattias Espert
Ordförande i Sveriges Grisföretagare